Men fan.

fram tills för 15minuter sedan har jag accepterat tanken på att fira julen med ett leende på mina läppar. Att kanske kunna ha en trevlig dag utan att känna att jag bara vill gå hem och lägga mig. Att njuta av maten som faktiskt är ganska trevlig. Att för en gångs skull slippa magont. Så kom det... ...igen.
Magen värker och min livsgnista har återigen övergett mig. Varför kan man inte bara få vara lite glad? Är det för mycket begärt?
Är det för att jag inte kan köpa de julklappar som jag skulle vilja ge till mina nära. Eller är det något annat som envisas med att komma fram varje år den 22 December. Och släpper den 25.
Hade jag bara haft lite pengar att resa iväg så hade jag kanske kunnat njuta lite. Istället för att bli sjuk, för det blir jag. Om jag inte har feber imorgon så har jag det garanterat på julafon.
Man kan ju undra hur många som egentligen känner såhär varje år?
Försöker tänka på att det finns folk som har det betydligt jobbigare. Ensamma mammor som tvingas låna för att kunna köpa julklappar, för att behöva jobba övertid i flera månader för att få balans på kontot.

Och så sitter jag här. En bortskämd 25 åring som får det jag pekar på, har en trevlig släkt och ett julfirande som är högst behagligt egentligen. Men jag klarar det inte. Det går inte.
Försöka tänka positivt har jag slängt i soporna.
En låt kanske vi kan få in, inte för att jag vet om den är nåt att ha. Men jag får det inte bättre.



Må väl mina vänner. Ha en underbar jul.

Vinterlig kvällsromantisering av en kall öl.

Fy fan vad pretentiöst det där blev.
Men det är så nu. Fanns ett par öl kvar i kylen och jag kände att det kunde passa fint såhär på kvällen. Och så fick jag lust att skriva lite.
Snart jul... Hela stan har invaderats av stressade själar. Alla måste panikshoppa för sina sista slantar. Julklappshysterin har nått nya rekord.
Jag ser på detta med måttlig munterhet. Handlade inte julen om att vara med dem man älskar?
Men det största hyckleriet är väl att jag själv tjatade till mig en jacka i julklapp, som jag verkligen inte behöver då jag har runt 7 jackor. Det vackra i kråksången är att jag faktiskt använder alla!

Hur mår mina läsare kan man fråga sig. En vacker skara som besöker mig trots att jag inte skriver alls så ofta som jag kanske skulle behöva.
Har så svårt att få ur mig saker ibland. Känns inte så himlans skoj att skriva om vad jag gjorde i helgen heller, utan försöker komma på något viktigt att skriva om.

Nu försvann inspirationen. Hejdå

RSS 2.0