Gökboet

fram tills för 15minuter sedan har jag accepterat tanken på att fira julen med ett leende på mina läppar. Att kanske kunna ha en trevlig dag utan att känna att jag bara vill gå hem och lägga mig. Att njuta av maten som faktiskt är ganska trevlig. Att för en gångs skull slippa magont. Så kom det... ...igen.
Magen värker och min livsgnista har återigen övergett mig. Varför kan man inte bara få vara lite glad? Är det för mycket begärt?
Är det för att jag inte kan köpa de julklappar som jag skulle vilja ge till mina nära. Eller är det något annat som envisas med att komma fram varje år den 22 December. Och släpper den 25.
Hade jag bara haft lite pengar att resa iväg så hade jag kanske kunnat njuta lite. Istället för att bli sjuk, för det blir jag. Om jag inte har feber imorgon så har jag det garanterat på julafon.
Man kan ju undra hur många som egentligen känner såhär varje år?
Försöker tänka på att det finns folk som har det betydligt jobbigare. Ensamma mammor som tvingas låna för att kunna köpa julklappar, för att behöva jobba övertid i flera månader för att få balans på kontot.

Och så sitter jag här. En bortskämd 25 åring som får det jag pekar på, har en trevlig släkt och ett julfirande som är högst behagligt egentligen. Men jag klarar det inte. Det går inte.
Försöka tänka positivt har jag slängt i soporna.
En låt kanske vi kan få in, inte för att jag vet om den är nåt att ha. Men jag får det inte bättre.



Må väl mina vänner. Ha en underbar jul.