Gökboet

Någon som är intresserad av ett stycke hjärna på fat? Tillsammans med ett glas vatten och god aptit finns det tillfälle att gotta sig i någons misär en stund.

Jag är så slutkörd nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det känns som att väggarna kommer mot mig och jag inte orkar röra mig ur soffan för att undkomma att bli mosad mellan betongens hårda och kalla yta.
Jag orkar inte mer. Detta har jävligt otrevliga konsekvenser på mitt kärleksliv. Jag orkar inte ge min älskade den uppmärksamhet och ömhet hon förtjänar. Jag älskar henne så mycket men har inte energi att visa det. Och det tär på mig, och på henne.

Hon förtjänar verkligen bättre. Hon är så duktig och gör så otroligt mycker mer än mig. Men jag orkar inte tacka henne, orkar inte visa att jag är så glad att hon är min. Fan vad tragisk man känner sig.

Och så den här jäävla julpyntningen, det är inte ens December men ändå så måste de sätta upp massa skit överallt. Det gör mig ännu mer stressad. Jag tycker det är lite mysigt med ljusen, det gör jag. Men i kombination med detta blir det motsatt effekt.
Detta resulterar i att den 22 December blir jag sjuk, vartenda jävla år blir jag mer eller mindre sjuk. Jag kommer få feber, kommer ligga med rödgråtna ögon för att jag är så mentalt utmattad att jag knappt orkar stå på benen.
Jag vill så gärna vara lycklig på julafon, kunna njuta av maten och släkten. Men det går inte...
Det senaste minnet jag har av en julafton där jag var lycklig är på kvällen, vi hade kommit hem. Jag smuttade på en kall öl, spelade Gta San Andreas, lyssnade på Mattias Alkberg och var ensam en stund. Då minns jag att jag kände mig glad. Efter det har jag ständigt fått kämpa för att hålla tillbaka gråten när jag försöker vara trevlig.

Grattis till alla er som ser julen som en mysig och trevlig högtid. Det kommer från botten av mitt hjärta.
För mig är det bara mörker.