Lycka?
Vad är lycka för dig? Är det vetskapen att alla räkningar är betalda och du kommer kunna leva bra fram tills nästa gång det dags?
Eller är det vänner? Eller familjen?
Jag vet inte, jag vet fan inte vad lycka är längre. Ibland är det att se min sambo och tillika flickvän le mot mig.
Ibland är det fotboll, men oftast är det nog musiken som ger mig garanterad lycka.
Ostämda gitarrer som smattrar och en produktion som låter som om man tappat den i en gruskross.
November är kommen och det börjar sakta men säkert bli kallare i Göteborg, folk pälsar på sig, ingen tänker på Damen med blockflöjten som alltid sitter runt Kompassen. Inte heller gör jag det. Förutom på såna här dagar.
Jag skulle vilja göra några smörgåsar åt henne och gå ner och ge henne dem. Men min energi räcker inte till.
Mina egna problem får gå före denna gången med?
Mina problem grundar sig egentligen inte i problem, det är tungt just nu bara. På alla sätt. Skolan är tung och den dagliga lunken känns tung.
Men det är inte hos mig det började. Min flickvän ser så ledsen ut och det tynger mig. Alltid trött vilket jag förstår, men utan gnista. Vilket ger en negativ inverkan på mig.
Jag tror inte hon trivs här, det känns inte så iallafall. Jag vet att hon skulle vilja inreda mer själv, det skulle jag med. Men jag tar inte lika hård på det faktum att några gånger om året så kommer dem vi hyr lägenheten av att vilja bo här över helgen.
Lägenheten är inredd till stor del av deras möbler. Inte fantastiskt snyggt, men klart dugligt för mig.
Är det redan dags att flytta? Jag vill verkligen inte det. Det är svårt att få lägenhet här och jag orkar inte engagera mig i att leta nu. För första gången på 5år känner jag mig riktigt nöjd. Jag älskar att bo här och jag älskar denna staden. Jag kan inte tänka mig att flytta härifrån, det skulle krossa mig. Samtidigt som det verkar krossa henne att bo här.
Vad gör man?
Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.
Kommer ihåg något jag skrev för nåt år sedan: Happiness is only real when shared.
Jag orkar inte analysera detta mer.
Ridå.
Eller är det vänner? Eller familjen?
Jag vet inte, jag vet fan inte vad lycka är längre. Ibland är det att se min sambo och tillika flickvän le mot mig.
Ibland är det fotboll, men oftast är det nog musiken som ger mig garanterad lycka.
Ostämda gitarrer som smattrar och en produktion som låter som om man tappat den i en gruskross.
November är kommen och det börjar sakta men säkert bli kallare i Göteborg, folk pälsar på sig, ingen tänker på Damen med blockflöjten som alltid sitter runt Kompassen. Inte heller gör jag det. Förutom på såna här dagar.
Jag skulle vilja göra några smörgåsar åt henne och gå ner och ge henne dem. Men min energi räcker inte till.
Mina egna problem får gå före denna gången med?
Mina problem grundar sig egentligen inte i problem, det är tungt just nu bara. På alla sätt. Skolan är tung och den dagliga lunken känns tung.
Men det är inte hos mig det började. Min flickvän ser så ledsen ut och det tynger mig. Alltid trött vilket jag förstår, men utan gnista. Vilket ger en negativ inverkan på mig.
Jag tror inte hon trivs här, det känns inte så iallafall. Jag vet att hon skulle vilja inreda mer själv, det skulle jag med. Men jag tar inte lika hård på det faktum att några gånger om året så kommer dem vi hyr lägenheten av att vilja bo här över helgen.
Lägenheten är inredd till stor del av deras möbler. Inte fantastiskt snyggt, men klart dugligt för mig.
Är det redan dags att flytta? Jag vill verkligen inte det. Det är svårt att få lägenhet här och jag orkar inte engagera mig i att leta nu. För första gången på 5år känner jag mig riktigt nöjd. Jag älskar att bo här och jag älskar denna staden. Jag kan inte tänka mig att flytta härifrån, det skulle krossa mig. Samtidigt som det verkar krossa henne att bo här.
Vad gör man?
Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.
Kommer ihåg något jag skrev för nåt år sedan: Happiness is only real when shared.
Jag orkar inte analysera detta mer.
Ridå.
Kommentarer
Postat av: cecilia
into the wild var det vill jag minnas, du skriver så fint att man vill gråta en skvätt... jag hoppas det löser sig för er !
Trackback
