Gökboet

Så känns det nu.
Läget är lite stabilare och en något mer harmonisk Chris sitter på en ö i havet för att sakta ta sig mot fast mark igen.
Det har varit en lång och stundtals djup väg genom depressionens nyckfulla hav. Sundtals har det varit en trivsam "walk in the park" och stundtals en kamp mot klockan.
Men idag, Söndagen den 22 november sitter jag här. Mina själsliga sår läker sakta men säkert. Mitt yttre är sig likt, varken fult eller speciellt snyggt.
Har kommit till insikt med hur mycket jag tycker om att skriva. Vill ibland arbeta med det men ofta bara leka med det. Har svårt att tro att mina små texter skulle kunna göra en skillnad men det är kul att leka med tanken.

Drygt tre veckor kvar innan jag är klar med Komvux. Känns skönt att få komma vidare. Hoppas ju på att jag kommer in på drömutbildningen men jag är nöjd sålänge jag tar mig igenom detta. Att kunna se på sina betyg och känna att man är någorlunda stolt över det man åstadkommit.
Jag kommer njuta av ledigheten och försöka träna en massa.
Har faktiskt kommit igång bra med det, dock så har jag inte hunnit träna den förra veckan.

Vet inte om jag har kvar några läsare längre, men till er som följer mitt lilla liv.
Tack.
Och tack för att du får mig att orka kvinna. Du är underbar...