Sunday bloody Sunday.

U2 är på besök i stan. Krogarna pumpar gamla klassiker som galna och folket går man ur huse för att få en bit av atmosfären.
Gamleport har U2 party varenda dag, och Dubliers har coverband som gör slitna kopior på It´s a beutiful day.

Altså, jag har egentligen inget emot U2, inte alls faktiskt. Tycker att Bono gör ett förträffligt försök att skipa världsfred genom sina blåa rymdglasögon.
Men jag kan inte sluta fundera på när det egentligen är dags att lägga micen på hyllan?
Det blir samma sak som med Bruce, Metallica, Iron Maiden och alla andra band som gör en turné varje år för att säkra sin ekonomi. För det är därför dem gör det, givetvis. Inte är det för att dem älskar Sverige, eller älskar att spela i Sverige som dem alltid säger. Det är ljuuug!
- I´m only in it for the Money ( läs drugs )...

Jag har själv ett antal minnen från U2, för när jag var en liten grabb så lyssnade jag oavbrutet på musik, ofta på pappas inspelade band där U2, som var stora på riktigt då, då var dem bra med. Trängdes med Rick Astley och Kylie Minouge.

Nåväl, en an dem låtarna som satte sig, och som fortfarande är en av mina absoluta favoritlåtar är denna:



Det var lite coolt att bry sig på den tiden, nu ska alla bry sig och det funkar inte.
Och jag insåg precis att videon inte var sevärd. Så den är borta. Äsch, hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0